Feeling well

 
Fredag. Jobb till 17. Hämta mat. Thaiwok. Åka till mami&papi. Äta. Basta. Ta hand om kroppen. Scrub och rengöring. Perfekt uppladdning inför morgondagens månadsarbete. 
 
Klockan ringer 04.20 - dags att stänga de två blågröna för ett par timmars sömn

När man når gränsen

Jag är rätt tålig. Vill jag tro i alla fall. Jag tål en hel del. Min smärtgräns är rätt hög. Men ibland når det till en gräns. En gräns då jag känner att det får vara nog. Idag var en sådan gång.
 
Människor kommer alltid prata. ALLTID. Och det kommer ofta handla om saker jag inte kan kontrollera. Så är det. Det får jag lära mig leva med. Men hur mycket ska jag behöva ta innan det är dags att sätta ner foten och säga ifrån?
 
Idag sa jag ifrån. Jag sa att det inte va OK. Att jag inte tänker ta mer nu. Att det sårar. Att det gör ont. Att jag hade räknat med förståelse. Eller i alla fall ett FÖRSÖK till förståelse.
 
Men jag tvivlar på att det gick fram. Jag tvivlar på att det gick hela vägen fram.