S-tuna

 

När jag beslutade mig för att avsluta det jag hade i Karlskoga och flytta, börja om i storstaden så va jag fast besluten – från allra första stund – att det skulle vara innanför tullarna, det skulle inte vara nedre botten i ett hus och det skulle definitivt inte vara en etta.

Men så  kom den där dagen då jag skulle köpa eget efter ca 9månader som hyresgäst. Jag sprang som en tillfällighet över den där ljusa lägenheten, den där ettan på nedre botten ute i Sollentuna – och jag föll direkt. Totalt förälskad! Direkt vid första steget över tröskeln på visningen så kände jag ”här ska jag bo, här känner jag mig hemma!”. Och så fick det bli!

Jag trivs så himla bra i Sollentuna. Edsviken runt hörnet med perfekt stråk utmed vattnet. Lagom avstånd till allt. Känslan av storstaden finns där - ett stenkast bort - samtidigt som jag har det väldigt nära till naturen och det som gör att jag känner mig hemma.

Blev många, många, mååånga powerwalks på eftermiddagarna under hösten, när mörkret lagt sig. Och ni som känner mig vet att jag inte alls gillar att vara ensam ute i mörkret på kvällen. Men va gör man när det inte finns något annat alternativ? Det är helt enkelt bara att ”gilla läget”. Suck it up, så att säga!

Och snart - baar det blir lite varmare igen - då äre bara att ge sig ut igen.

Kommentera här: