Och tiden den gick

Tre månader. Drygt tre månader har gått sedan jag senast publicerade nåt. Tiden rann iväg. Annat kom emellan. 

Nu sitter jag här. En lördagkväll med myskläder i sängen. Knaprar alvedon och antibiotika. Morfinfri sedan två dagar tillbaka.
Vi tar den historien från början tror jag, inser att det blev lite knark-varning på den meningen 😏

(null)

I måndags va jag på Nordiska Kliniken i Stockholm. Har under väldigt lång tid - så lång tillbaka jag kan minnas egentligen - haft mer eller mindre komplex för mina bröst. Hittar sällan/aldrig en bh som sitter bra, som sitter skönt, utan det slutar med att man går in på en Stadium eller liknande och köper en sport-bh. Jag vill kunna ha en bh. En fin bh som ger den där klyftan, som fyller upp den där blusen, som får mej att känna mig kvinnlig. 
Sagt och gjort - jag tog med mej Fredrik i slutet av juli på konsultation hos en läkare och i måndags va det äntligen dags för min operation. Jag har nu ett par bröst. Svullna, stora som sjutton och ömma just nu, men om ett par månader när allt läkt och när de sjunkit ner dit de ska så kommer jag känna så mycket annorlunda. 

Det har varit smått jobbiga dagar hittills. Har egentligen inte haft ont. Det är vara en konstig känsla. En tryckande känsla. Svårt att ta djupa andetag. Huden är spänd som sjutton. Kan inte röra mig som jag vill. 
Tar totalt 12 tabletter om dagen med olika smärtstillande (alvedon, citodon, mm) och antibiotika. Har inte tagit tabletter med morfin senaste två dagarna dock så det går ju åt rätt håll iaf. 

Tredje dagen va värst hittills - inget kändes bra, jag grät i stort sett hela dagen, va lättirriterad, brösten brann kändes det som, det stack och brände i snitten,... Är vanligt förekommande att man känner så. Man får en liten "kris" innan allt vänder. Och precis så va det. I torsdags, fjärde dagen, vaknade jag upp och kände ingenting av det som va i onsdags 😀

Idag har jag haft lite samma känslor dock. Eller, allt har varit bra, men jag har varit extra känslig. Tror även jag varit mer "aktiv" än vad jag borde varit. Vi har flängt fram o tebax, hit och dit, in i bilen, ut ur bilen, ställa sig upp, sitta ner, lägga sig ner, ställa sig upp, på med myskläder, av med myskläder, på med "vanliga" kläder, hjälpt till med maten,...
På eftermiddagen brast det. Jag bara grät och grät och grät. Får panik över att hemmet ser stökigt ut och inte kan jag göra nåt åt det och Fredrik och jag har väl lite olika syn på när man tar tag i städning och vad som egentligen är städning. 
Jag är van att gå omkring och småplocka typ heeela tiden och nu får jag inte. Jag kan inte. Och då hade det varit sååå jäkla skönt att bara kunna slappna av, i ett hem där allt är ordning och reda. Det hade gjort mej lugn på insidan. Istället flippade jag ur och bröt ihop. 

(null)

Så nu väntar rehab. Totalt två veckors sjukskrivning (bara... 🙄) men även om jag ska tillbaka till jobbet inom så kort tid så kommer jag inte kunna jobba till 100% från start...

Det får gå som det går helt enkelt.